Så vare det där med Asperger trötthet...

Sovit nästan hela dagen, inte gjort något, och bara tagit det lugnt. Nyss var jag på en jättekort promenad med min vän och var tvungen att stanna och sätta mig ner flera gånger för att inte svimma. Och nu är jag så trött att jag knappt orkar sitta upp och tänkte göra mig klar för sängen. Det är skitjobbigt, men det är skönt att jag har vänner och familj som stöttar mig och inte säger åt mig att sluta vara så lat. Det måste vara den värsta käftsmällen man kan få. Speciellt om den kommer från någon som borde förstå. Eller i alla fall lita på mig när jag berättar hur det är.

Nu bjuder jag på en mysig kattbild och därefter blir det kväll.