HEJ, JAG HAR FLYTTAT!

Hej min blogg har flyttat hit!

Där finns den nu på engelska, och handlar dels om asperger, dels om min viktoperation och dels om min flytt till England. Jag är inte så mycket för en svensk blogg, vet inte varför, men så är det bara. För övrigt så gjorde jag en gastric bypass igår, meeen mer om det på nya bloggen. Tjillevippen!

Flytt, operation och studier.

Det var länge sedan jag skrev, så jag tänkte försöka dela upp det lite och uppdatera så gott jag kan. Som vanligt vet jag ju inte om någon ens läser bloggen, meeen jag har tråkigt och tänkte skriva lite ändå.

Flytt
Jag har flyttat till en ny lägenhet inom samma stad. Den är på 53 kvadrat och min förra var på 32, så det är definitivt en förbättring. Den ligger dessutom i ett bättre område, jag har ett fullstort kök med en fullstor diskmaskin och jag har även ett badkar. Jag älskar min lägenhet, helt enkelt. Katterna trivs här, jag trivs här, och allt är i princip jättebra.

Operation
20 mars ska jag genomgå en gastric bypass, och jag är typ livrädd och glad på samma gång. Jag vet att det är rätt beslut, för jag vet att jag inte kan gå ner i vikt på egen hand, men det är en stor grej så det har varit mycket att tänka på. Just nu har jag påbörjat en diet som jag måste gå på under sex veckor innan operation, och det är verkligen inte kul. Alltså, jag gör det ju, men kul är det inte. Idag är dag två. Igår drack jag fyra shakes och en kopp te som smakade jord. Idag har jag druckit en kopp te som smakade grus som jag sedan kräktes upp för det var så jävla äckligt. Jag har inte ens klarat av att kolla på en shake, eller få i mig något vatten eller något annat för den delen. Så jag är trött och hängig men känner mig inte hungrig eller sugen på något. Är mest apatisk, tror jag.

Studier
Jag har börjat studera på distans och deltid för att ta igen lite poäng jag saknar för att kunna få CSN i framtiden. Jag läser allmän musiklära och modern engelsk litteratur. Det är inte jättekul, men det fungerar. Jag ligger okej till i musik kursen och har gjort alla mina uppgifter so far i engelska kursen. Nu har jag visserligen bara haft tre, men ändå. Det går åt rätt håll åtminstone.

Jag har även ansökt om en plats i Bournemouth med start 6:e september, och ska strax betala avgiften. Jag är glad över det, stressad över en massa annat, men försöker hålla huvudet på plats.

Överreaktion, á la Asperger.

Mina katter knuffade ner min nyinköpta adventsljusstake så den for i golvet och slutade fungera. Ingenting som "borde" gör en rejält upprörd, egentligen, då den bara kostade typ 50:- Eller hur? FEL! Överreaktion gånger femtio. Låg och grinade i sängen och har fortfarande tårar som rinner. Inte egentligen BARA pga ljusstaken, utan även för att jag haft det så stressigt senaste veckorna samt avlivade en katt förra veckan. Allt liksom bygger på, också kommer det en liten grej som totalt förstör en. Just nu känns det som om jag lika gärna kan ta livet av mig pga den där jävla ljusstaken, men rationellt vet jag ju att det är inte en *så* stor grej. Tacka gudarna för en underbar mamma som skänker några slantar till nytt julpynt. Julen är verkligen viktig för mig, för den har alltid handlat om trygghet. Just nu är ingenting riktigt tryggt i mitt liv för det är så mycket som stökar och bråkar och stressar. Så jag behöver verkligen ha det lugnt och fint i min lägenhet så jag kan slappna av. Ljusstakar och slingor och glitter och tomtar hjälper verkligen att få den där lugna julkänslan. Så jag är jävligt ledsen, men inte riktigt "måste gråtskrika" ledsen. Inte bara över det här, åtminstone.

Men så kan det gå när man har Asperger...

Julvisor och glada besked.

Idag är jag rätt mör, efter att ha varit social hemma hos min vän så länge och ha varit tvungen att träffa folk igår. Samt handla. Det blev lite för mycket, men jag fortsätter att pusha mig lite. Idag ska jag nämligen prata med min läkare via telefon igen (vi gjorde det i måndags också) och imorgon ska jag skriva på kontrakt för nya lägenheten samt tvätta. Det blir lite mycket för mig att hantera, men jag ska försöka att inte krascha som jag brukar göra. Ska lyssna på min hjärna och sova på dagarna och ta det lugnt. Idag har jag tagit en fyra timmars tupplur för att orka.

Just nu lyssnar jag på svenska julvisor och bara myser. Jag har inte diskat som jag borde, men jag har fyllt diskhon så allt får stå en stund och skurat spisen och diskbänken. Så jag är rätt nöjd ändå. Jag måste ju lära mig att det är bättre som saker händer pö om pö istället för allt på en gång. Min läkare ska ringa mig om ungefär en timme, och då ska jag få reda på om jag kan få försöka studera medan jag är sjukskriven. Det är nämligen enda sättet för mig att ta igen de 11,5 poäng jag behöver för att få CSN någonsin igen. Och det skulle vara på distans och deltid, naturligtvis. Så jag får lägga upp studierna lite som jag klarar av. Och jag behöver sjukskrivningen för att falla tillbaka på ifall det verkligen inte går för mig att studera. Men då vet jag ju i alla fall. Soc står 100% bakom mig när det gäller detta. Det känns jäkligt skönt också.

Nu ska jag kolla på Family Guy och slänga lite skräp. Uppdaterar mer sedan när jag pratat med läkaren. Spännande ju!

En uppdatering

Nu har det gått några dagar, men tyvärr har inte jättemycket hänt. Insåg igår att jag förmodligen har UVI och det är därför jag mått så jäkla dåligt senaste veckorna, så nu äter jag antibiotika för det. Tack gode gud för en matlust som återkommit så jag slipper svälta och dö av illamående etc. Dessutom fick jag idag ett underbart besked dels av min läkare och dels av min soc kontakt som förmodligen kommer reda upp mitt liv rejält och leda det mot något av det finaste som finns. Jag vill inte säga för mycket fören jag pratat med en inblandad, men till imorgon vet jag nog mer.

Upplever enorm trötthet nu som dels beror på AS och dels beror på UVI. Jobbigt är det, men inatt fick jag sova tio timmar och det behövdes. Trött nu också, och ska ta en tupplur snart, men ja.

Vet inte riktigt mer vad jag ska skriva, då jag inte vill ge för mycket detaljer om nyheterna riktigt än. Inte för att jag tror att någon ens läser bloggen, men ifall att. ;)

Jag har fått lägenhet!

Jag har fått lägenhet!!!!!!!!!!111111

Första februari flyttar jag till en tvåa på 53 kvadrat på Brynäs!!!!!! Åh, jag är så jävla glad! Soc godkände hyran och allt, det trodde jag ALDRIG då den dels ligger över deras gräns och dels får man egentligen inte ta en lägenhet dyrare än den man har (och den nya är 1000(!!) kronor dyrare). Men JAG FICK DEN! Äntligen soc, ger ni mig glädje och inte bara panik och gråt och ångest!

Dessutom har jag och Kickelick varit på dollarstore och köpt lite fina och billiga grejer! Jag köpte en stor jättefin svart kudde med "I heart my cat" i stor text på. Och ett Simpsons ölglas, en jättebillig kattleksak (som en kickeroo fast mindre och mycket billigare) som Remus ÄLSKAR, en Alice i Underlandet bok för 10:-, läppsyl, hårborste och fotkräm för extremt torra fötter osv. Jag var jätteledsen först, för igår bröt jag ihop (blandade piller och alkohol plus skar mig) och idag var jag helt trasig. Besöket i djuraffären knäckte mig och jag började gråta, men sedan började det vända. Det började med kudden, och sen, nu, lägenhet. SÅ FUCKING JÄVLA SKÖNT! Det är MIN lägenhet då, jag kommer aldrig behöva oroa mig för om soc kommer ge mig pengar till hyra eller inte, eftersom DE nu godtagit den lägenheten som min. 

Också ska jag sitta hundvakt åt världens goaste hund idag och inatt!

Långt inlägg, men jag är glad, för första gången på rätt länge. Och ikväll ska Kickelick och jag busa med hundar och pela tv-spel och julpynta hennes lägenhet!

Min katt har nu somnat in. Jag tar en bloggpaus tills jag klarar av att hantera det. Jag bröt ihop inne hos veterinären och jag har brutit ihop i småbitar under dagen. Nu ska jag ta en sömntablett och försöka stressa ner tillräckligt för att sova.

Hej hej.

Inlägget blir på engelska för jag klipper in den från en annan blogg.

He's not even seven. He would have turned seven in January. That's not old for a cat. He should be able to live another ten years. I fucking want him to live another ten years. Who gets to decide that my cat should die at this age?! Huh? Who gets to decide that I can't grow old with my cat. It's not fair. He's my cat. I love him so much I can't even breathe. I feed him. I play with him. I take him to the vets and I've done everything within my power to help him. How is that fair?! Some people put their cats to sleep over nothing, or just open the door and let them out to fend for themselves. I wouldnever do that. Ever. I would gladly pay hundreds of thousands of money if it meant my cat getting better. How is it fair that owners who see their cats as "just" a pet take them to the vet, pend $40 on a few shots and then get to take them home?

I want my cat to be fixable. I want the vets to have a damn answer. I want to find out that there's a way to improve his life even if it's ridiculously expensive. I hate knowing I've tried everything because I still have so much fight in me. I still have so many more things I want to try. DAMN whoever's decided my cat gets to be sick and die before turning seven. DAMN whatever's out in the universe that decides these things. DAMN random if that's how it is. DAMN THEM! It's just not fair. My cat shouldn't have to go through this, and neither should I. I don't know how to live without my cat. He's MINE. I LOVE him. I WANT him. Why isn't that enough? Why isn't it enough that I love him and would do anything for him?

God I'm so fucking angry. I don't even know at what. I just am. I get angry when I talk to people who have cats who have lived into their 20s while the owners never took them to the vet or had them insured. It makes me so fucking angry that they did everything wrong and they didn't have to say goodbye to their best friend at the age of six. I did everything right, FUCKING EVERYTHING, why does my cat have to die?! Why does my fucking cat have to die?!

IT'S NOT FAIR. IT'S NOT FAIR. IT'S NOT FAIR!

None of this is fair. Nothing is fair that it's past 5AM and that at 10AM his heart is going to stop. It's not fair that I have to leave him there. It's not fair that I never again get to wake up with him underneath my covers, or see his stupid self trip because he's so fucking unbalanced. I never again get to see him wobble forward since he only has three legs, and I'll never again be awoken in the middle of the night because he just had to headbutt me.

None of this is fair, and I'm hurting so much. I tried sleeping, but could only manage for an hour or two. Now I've got all these tears in me and I'm crying so hard I can barely see, and yet they won't stop. It feels like they'll never stop. Why my cat? Huh? Why MY cat? Why MY FUCKING CAT WHEN I LOVE HIM SO FUCKING MUCH!????! He's always been there for me. If I have a panic attack on the floor he comes over to see if I'm okay. If I'm on the bed crying he comes over to see if I'm alright. Whenever I come home he meets me by the door, and sometimes he gets to excited that I'm back he'll rise up on his back legs and keel over so he lands on his stupid back.

How is this fair?

I love my cat. So much. Why is he being taken away from me?

På måndag somnar min ena katt in.

Efter att ha haft honom i över två år tvingas jag till sist inse att det inte är rätt för honom att tvingas leva så här längre. Han har stora mentala problem och får titt som tätt rejäla och våldsamma anfall. Sist bet han sönder duschslangen, rev mig i bitar, innan han kissade på sig och ramlade ihop i en hög på golvet. Gången innan det sprang han rakt in i en vägg. Också har han börjat kissa fel. Jag har varit hos veterinär många gånger och provat allt. Jag har även ringt en person som är expert inom kattbeteende. Det är helt enkelt dags för min katt att få somna in och slippa ett ovärdigt liv där han helt tydligt inte är lycklig.

Det gör ont i hela mig, och jag vet inte hur jag ska kunna leva utan honom. Denna helg tänker jag stänga in mig i lägenheten och gråta i hans päls. Han är min prins. Min bästa vän. Jag kommer aldrig glömma hur mycket jag älskar honom. Han har varit min sol i över två år, och det är förbannat jävla orättvist att han inte ens får fylla sju.

Gandalf. <3

Viktigt att påpeka.

Det känns viktigt att bara påpeka lite kort att alla som har Aspergers Syndrom inte är exakt likadana. Det finns olika grader och alla människor fungerar olika. Därför handlar denna blogg om hur JAG lever med Asperger, medan andra som har AS kanske inte alls känner igen sig. :)

Nu glöder det i pekfingret eftersom det förhoppningsvis släpps nya direkt lägenheter om fem minuter!

KÖR HÅRT.

Så vare det där med Asperger trötthet...

Sovit nästan hela dagen, inte gjort något, och bara tagit det lugnt. Nyss var jag på en jättekort promenad med min vän och var tvungen att stanna och sätta mig ner flera gånger för att inte svimma. Och nu är jag så trött att jag knappt orkar sitta upp och tänkte göra mig klar för sängen. Det är skitjobbigt, men det är skönt att jag har vänner och familj som stöttar mig och inte säger åt mig att sluta vara så lat. Det måste vara den värsta käftsmällen man kan få. Speciellt om den kommer från någon som borde förstå. Eller i alla fall lita på mig när jag berättar hur det är.

Nu bjuder jag på en mysig kattbild och därefter blir det kväll.

Hur gick det då med dagens mål?

Nå, jag hade satt tre väldigt uppnåbara mål för dagen. Har jag fullföljt dem? Nja. Jag duschade igår innan jag gick och la mig, diska har jag inte haft någon energi till övers för och jag behövde inte ringa min soc person eftersom denne ändrade sig helt plötsligt angående vad som tidigare sagts. Jag har dock varit extremt trött idag, och det märks att jag har stressat upp mig rejält senaste månaden. Jag somnade vid 3, vaknade vid 6 för att kolla lägenheter. Somnade om efter 8, vaknade vid 2 (har jag för mig) och var vaken en stund. Åt, läste, kikade runt. Därefter somnade jag vid 3 och vaknade nu strax efter 7. Och jag är fortfarande trött, så jag planerar att äta och dricka och sedan sova igen.

Det här är något som är rätt typiskt för mig. Jag planerar att göra även de enklaste saker, men sedan när det blir dags har jag ingen energi kvar. Jag undrar hur de som säger åt mig att sluta vara så lat och skaffa ett jobb tänker. Jag har idag gjort i princip ingenting, men ändå är jag så mentalt utmattad att jag knappt kan sitta upp. Hur i hela friden skulle det fungera på ett arbete? Ok, jag kommer dit, jobbar ett kvarts skift, sätter mig sedan och gråter i en garderob... Ja men det låter väl heeelt underbart. Eller?

Det är inte så att jag aldrig vill ha ett jobb, för det är fel. Jag vill jobba. Jag vill studera. Jag vill uppfylla mina drömmar och skaffa familj och försörja mig själv. Det är väl självklart! Men jag KAN inte just nu. Det är ingenting jag kan trolla så att det fungerar, utan jag behöver hjälp först med att hantera min diagnos (och se om det finns fler) innan jag kan arbeta. Jag oroar mig lite inför årsskiftet, för i början var det endast planerat att jag skulle vara sjukskriven fram tills dess. Jag är inte på något vis redo för att studera eller arbeta än. Jag hoppas min läkare kan förstå det.

Suck, nu blev det ett sånt där långt inlägg igen. Ber om ursäkt. Nu ska jag göra te.

Men kan folk fatta att jag har Asperger eller?!

Nu har jag gått omkring och varit stressad och ledsen hur länge som helst över något om tydligen inte är ett krav. Jag hade frågat, rakt ut, om vad jag måste göra nästa gång innan jag får pengar från soc. Jag fick veta att jag "måste" avbryta mina studier. Jaha, okej, inte så kul. Jag har en månads uppsägningstid och det betyder att jag skulle stå utan bostad den 1:a januari. Det har jag haft panik över och både supit mig full över och bara störtgråtit. Idag får jag mejl om att det inte på något sätt är ett krav. Men ursäkta?! Och hur i helvete skulle jag veta det? Jaja. Nu är det som det är och jag tänkte absolut kräva att få en ny handläggare eftersom denna person kanske är jättesnäll, men tydligen inte kan förstå att jag har Asperger och alltså tar allt väldigt bokstavligt (något jag förklarat för denne).

Jag blir så satans trött.

Så gick den här dagen åt helvete.

Inflytt första februari på alla tre lägenheterna. Låter bra? Nej, det är inte bra. Min soc kontakt har satt som krav på mig att jag ska avbryta mina studier innan jag får pengar denna månad. Alltså måste jag göra det idag eller imorgon, annars får jag inga pengar i tid. Då blir jag hemlös den första januari eftersom jag har en månads uppsägningstid. Och där sprack det. Jag har ingenstans att ta vägen i en månad, och jag har inte mental kapacitet för att hantera mer nu. Jag orkar verkligen ingenting mer. Varför får jag aldrig vara glad?

Det lönar sig att gå upp tidigt!

Alarmet ringde klockan tre minuter i sex, och då hade jag sovit i ungefär två timmar. Helt yrvaken lyckades jag fattar varför i helsike jag blev väckt och skyndade mig till datorn. Jomen, se där, exakt klockan 6 släpptes ett gäng nya direktlägenheter! Och jag lyckades hamna top 5 på tre olika lägenheter!!!

En på Brynäs och två i centrala Gävle. Jag står som nummer två på två av dem och fyra på den andra. Efter en snabbkoll inser jag att jag kan tänka mig att bo i vilken som helst av dem. Så nu måste jag gå på visning och kolla in dem och sedan svara "ja" fort som satan. Jag kan inte riskera att jag missar dem eller måste säga ja utan att ha sett dem. Tänk om de är helt fruktansvärda?! Jag vet redan vilken jag vill ha, en tvåa, men den är utan balkong. Nåja, helst vill jag ha den andra tvåan men där är jag på plats fyra så inte så troligt alltså. Den tredje lägenheter är en etta, helt okej det med. Dessutom har den och lägenheten där jag står som nummer fyra balkong! Gud vad jag vill ha balkong. Inte bara för min skull utan även för katternas skull.

Nåja. Nu när jag skrivit av mig lite ska jag krypa ner i sängen igen och njuta av värmen. Tjingeling!